Kapitel 9 - Roux

Tidigare:
”Har du träffat honom något mer?”
Jag skakade på huvudet. ”Han är väl antagligen sårad för det jag sa.”
”Äh han har nog lite hårdare hud än vad du tror. Han är väl bara avundsjuk och reagerade sådär på grund av det.”
”Avundsjuk?” sa jag och skakade på huvudet. ”Det tror jag knappast. Hade han bara varit lite lättare i sina humörsvängningar och inte varit så kåt på allt som rör sig hade man ju faktiskt kunna umgås med honom.”
Finnie skrattade.
”Jag har dessutom sprungit på honom alldeles för mycket de senaste veckorna, börjar bli för intensivt.”
”Buhu... Jobbigt att ha en kille efter dig... För det har du ju aldrig haft” sa hon ironiskt.
”Men han är obehaglig! Hur han kollar på en. Han är bara 19 år gammal dessutom. Han borde fortfarande sitta hemma med sina planscher av Britney Spears.”
”Du misstar dig bara från att vilja dra ner trosorna för honom. Åldern har och kommer aldrig spela någon roll. Alla killar mognar inte långsamt.”
Jag lade huvudet på sned och vilade blicken på min kompis. Hon kollade tillbaka som om hon stod framför julgranen som 5 år gammal, uppspelt och redo för att öppna sina presenter. Denna gången uppspelt för att intala mig om att gå vidare från hennes egna bror.

 
Porten till lägenheten gick knappt upp. Kanske hade det fungerat lite smidigare om jag inte haft fyra stora matkassar i händerna som jag precis varit och köpt. Med tre påsar i den ena handen och en i den andra, plus nyckelknippan till lägenheten hörde jag mig själv andas ut ett hårt andetag. Kontoret hade förlorat elen redan någon timme bara efter lunch, och med nästa nummer nästintill klart, hade de flesta av oss fått gå hem för dagen. I alla fall vi som var klara med våra deadline. När chefen hade berättat om det beslutet hade jag klappat mig själv på axeln som för att berömma mig själv om den sena natten det blivit innan, just för att hinna bli klar. De tunga påsarna fick mig att räkna ner tiden till hissen hade nått vårt plan, och tiden tills dörrarna  öppnades kändes som en mindre evighet. Till min lättnad var dock redan ytterdörren till lägenheten öppen och med en lätt vridning på min hand lyckades jag få upp den. Var Nick redan hemma?
”Nick?” ropade jag och slängde igen dörren bakom mig med foten. ”Är du hemma?”
Jag satte ner matkassarna för stunden ute i hallen och plockade upp kuverten som låg på byrån. Räkningar, reklam och ännu mer räkni- En röst jag inte kände igen avbröt mina tankar på att jag skulle försöka betala dem idag.
”Nick?” upprepade jag och rörde mig runt i lägenheten tills jag nådde till sovrummet. Nycklar och kuvert föll till marken när jag såg honom i säng med en annan. I samma stund föll alla bitar på plats. Frånvaron från min sambo, all den tiden med mobilen, alla kvällar hos sin kompis Simon. Var det inte där han hade varit?
”Emilia” sa han snabbt och skylde sig själv och den mörkt rödhåriga tjejen med vårt täcke. I vår säng. ”Det är inte som det ser ut.”
Jag skrattade irriterat och kände hur blodet kokade inom mig. Hat och frustration hade sällan varit något jag hade känt mot honom, men nu var det de enda känslorna som kändes aktuella.
”Ut härifrån” väste jag mellan tänderna och kollade ner i marken. Jag ville inte kolla på dem, ville inte se vad det var som försiggick. När de båda stod stilla skrek jag från toppen av mina lungor.
”Ut härifrån!!”
Tjejen hoppade snabbt upp från sängen och jag anade ett nervöst skratt från hennes läppar. När Nick hoppade förbi mig med ena benet nere i sina byxor puttade jag honom med båda händerna mot hans bröstkorg.
”Ut med dig!”
”Lugna ner dig Emilia!” skrek han tillbaka.
”Ut härifrån! Nu.”
Han stod vänd mot mig när jag hade släppt ut dem ur lägenheten.
”Av alla-” började jag men kände hur jag försökte hålla tillbaka tårarna. Han var inte värd att se hur mycket det sårade mig. ”-av alla människor så var du den sista jag trodde skulle behandla mig såhär. Hälsa din lilla flickvän från mig att hennes skor står kvar vid sängen.”
Med de orden stängde jag dörren, innan jag hörde fortsättningen på Nicks 'Emilia'. Snabbt låste jag om mig, slängde ryggen mot dörren och lät mina ben vikas ner under mig. Innan kroppen hunnit med i reaktionerna ringde min mobil och jag lade den mot örat när jag svarade på Finleys samtal.
”Hej det är Emilia” grät jag till svars.
Vad har hänt Mills?” Finley lät orolig och mina axlar skakade när jag fortsatte gråta.
”Kom hit” bad jag.
Jag kommer direkt!” Efter en liten tystnad hörde jag hennes röst. ”Vad har han gjort mot dig?
”Jag tar det-” Hackiga andetag gjorde det svårt för mig att prata. ”-jag berättar när du kommer hit. Skynda dig.”
Vad har min bror gjort mot dig?” sa hon, denna gången med en mer barsk röst.
Jag försökte sakta ner mina andetag innan jag började prata. ”Du vet tjejen han presenterade för mig på stan en gång?”
Hon med rött hår? Ganska ful, klädde sig som en slampa.
”Ja.” Jag lyckades få fram ett skratt och det förvånade mig. ”Du kan dansa din segerdans i alla fall.. Finns nog ingen chans att jag kommer vara med honom igen. Eller risk ska jag kanske säga.”
Hon suckade. ”Det var aldrig vad jag önskade för dig Emilia.” Jag kände hennes ilska i rösten när hon avslutade samtalet. ”Jag kommer snart Mills. Ta ett varmt bad så länge, jag ska bara köra en omväg..
”Nej Finnie, det behöver du int-” Klick.

Finley satt med armarna om mig i vardagsrummet, strök mig över ryggen medan hon svor lågt.
”Jag är inte förvånad” mumlade hon mellan svordomarna. ”Den skitstöveln. Jag hoppas han får den avbiten nästa gång hon su-”
”Finley!” avbröt jag henne.
”Okej, förlåt” sa hon och satte sig tillbaka i soffan. ”Vill du ha något att äta?” Jag skakade på huvudet. ”Inte ens om jag gör mina berömda toast?”
”Nej” sa jag och log lite.
”Inte ens-” började hon med spänning i rösten. ”-om jag springer ner och handlar Marmite till dig?”
Jag skrattade och skakade på huvudet.
”Nej tack Finnie.”
”Säkert?”
”Ja, sluta tjata.”
Hon suckade och kramade om mig vilket frambringade ännu fler tårar.
”Du behöver ett ligg.”
Jag skrattade och torkade mig över kinderna när jag drog mig tillbaka från henne.
”Ett riktigt ordentligt så du inte kan gå dagen efter.”
”Finnie...” bad jag och kunde inte hjälpa mig själv att le åt min kompis.
”Hade du inte sett otroligt hemsk ut efter att ha gråtit så mycket hade jag dragit ut dig och fått dig på andra tankar.”
”Det är lugnt. Tro mig” sa jag med ett leende. ”Jag ska inte göra annat än att packa ihop hans skit, lägga det i en hög och hoppas att han glömmer det.”
”Emilia Roux Lamond!” utbrast hon. ”Vad är det för språk jag hör?”
”Ett språk som idioten förtjänar.” Jag ändrade mig snabbt. ”Förlåt, jag vet att han är din bror-”
”Tänk inte på det” sa hon lugnt. ”Just nu hade han lika väl kunnat vara en snigel för mig som man råkar trampa på under en regnig dag.”

Vad tycks?!

9

Vad sägs om ett kapitel ikväll? För att fira (sörja?) att skolorna har satt igång? Jag tror ni kommer gilla detta nämligen... ;) 

Ja? Nej? 

Kapitel 8 - Roux

Tidigare:
”Är allt okej?”
Nick kollade mellan mig och Harry och jag nickade.
”Eh Nick, det här är Harry.”
”Tjena” sa han och skakade hand med Harry. ”Harry Styles, eller hur?”
”Jajamensan.” Harry såg inte stolt ut över att ha blivit igenkänd, och jag greppade inte varför. Han hade inte varit annat en bergochdalbana sen jag träffat honom för första gången. Det kändes nästan som att ingen visste vem han var. På riktigt.
”Jag ska-” Harry mumlade fram resten av meningen och försvann efter att ha pussat mig på kinden och viskat i mitt öra. ”Tänk på vad jag sa. Där är alltid en plats ledig i min säng.”
Inom några få sekunder hade jag ursäktat mig med ett litet leende till Nick, sagt att vi snart skulle åka, men inte velat annat än att putta Harry med händerna på hans rygg som nu visades när han gick bort från oss. När jag hade nått ikapp hans långa steg knuffade jag honom med en hand.
”Vad sysslar du med?” frågade han förvånat och vände sig om mot mig.
”Sluta behandla mig som om jag är en av dina troféer. Jag är ledsen Harry men jag tänker inte falla för din Styles-charm eller vad fan tidningarna kallar den för. Jag är smart till skillnad från de andra tjejerna du går hem med kväll efter kväll. Jag hoppas att du hittar någon ikväll som du kan ha meningslöst sex med sen kicka ut dem efter att du fått vad du vill.”
Han stod still och kollade på mig. När han inte sa något kunde jag inte stoppa orden som var på väg ur min mun.
”Det hade inte förvånat mig om du kommer vara ensam för resten av ditt liv. Du är en kall människa och har ingen rätt att döma mig, eller min pojkvän för att vi är tillsammans.”


 
Mamma satt med handen om sitt vattenglas medan hon med den andra gestikulerade vilt. Hon hade kommit in på ämnet ”trädgård” och berättade glatt för mig och Nick som hon bjudit ut på en sen lunch i Londons vårsol medan pappa var upptagen med golf. Jag hade min hand på Nicks knä, försökte få honom att klicka med mig som vi alltid hade gjort, ända sedan första dagen vi hade träffats. De senaste dagarna hade jag kämpat desperat för att få honom att vakna, för det kändes som han var i en konstant djupsömn när det gällde oss två. Ville aldrig hyra film längre, drog alltid undan handen upp i sitt hår om jag ville greppa den och undvek att spendera tid med mig rent generellt. Vårt förhållande var på bristningsgränsen, men jag ville inte sluta försöka göra det bättre förrän jag fått någon slags gnista av honom. Att han inte ens verkade bry sig om att vi gled ifrån varandra var mer smärtsamt att han inte försökte kämpa lika mycket som mig. Vi levde i samma lägenhet, men mer än så kändes det inte som för tillfället. Vi möttes i korridorer mellan sovrum och toalett ibland, delade spis och kylskåp med vänliga ord vid rätt tillfällen.

Mamma avrundade sina stora planer för att plantera rosor nedanför köksfönsterna och jag log mot henne samtidigt som jag sneglade ner under bordet. Nick satt fortfarande med sin mobil och knappade. Var det tyst mellan konversationsämnena så var det hans mobil som gav ifrån sig ett läte. Jag suckade en aning och lutade mig över bordet med armbågarna på kanten.
”När åker ni hem till Frankrike igen?”
”Det dröjer nog ett tag till” log mamma. ”Vi saknar dig Mills.”
”Jag kommer ner och hälsar på när jag har semester i sommar” berättade jag. ”Precis som jag gör varje år.”
Uppspelt slog hon ihop händerna vilket fick Nick att rycka sig ur sina tankar och från sin mobil.
”Jag har så mycket att visa dig. Vi har precis börjat renovera lite i huset ute på landet och-”
”Igen?” frågade jag förvånat.
”Det är bara lite uppfräschningar” sa hon med en viftning på sin hand. ”Kommer du också åka ner med Emilia då Nick?”
”Va?”
”Om du följer med mig ner till Frankrike i år” sa jag tyst. ”Som varje sommar?”
Han drog in ett andetag mellan tänderna och stoppade ner mobilen i sin ficka, drog handen genom håret och log mot sin svärmor.
”Jag tror tyvärr inte jag kan i år. Jag jobbar för hårt på jobbet för att jag ska kunna ta ledigt en längre period.”
Mamma lade en hand på hans och log varmt. ”Du får helt enkelt komma ner och hälsa på om du får tid. Du är alltid välkommen.”
Han nickade tacksamt och tog ännu en gång upp sin mobil vilket jag märkte retade upp mamma en aning. Om det var det värsta hon visste så var det ohövlighet kring matbordet. Nu hade vi i och för sig ätit upp, men hon hade alltid förespråkat kommunikation över måltider och inte minst hur viktigt det är att lägga ner den tiden på att umgås med varandra. Så jag lade ännu en gång min hand på hans ben och försökte fånga hans uppmärksamhet. Medan mamma beställde in en kanna vatten till gav jag honom en frågade blick varpå han skakade på huvudet.
”Så-” började mamma. ”Vad är era planer för ikväll?”
”Jag ska träffa Finley” log jag. ”Hon hälsar till dig förresten. Och till pappa, men det får du föra vidare.”
”Det ska jag göra. Vad hade ni tänkt göra?”
”Bara träffas på en restaurang längre ner här på gatan och komma ikapp med allting som händer.”
”Inte mycket som vanligt antar jag” muttrade Nick.
Jag suckade en aning och kände mitt tålamod minska.
”Ta det lugnt med vinet bara gumman” skrattade mamma. ”Du har tagit efter din far...”
Jag log. ”Så därför tål jag en hel del.” Efter min mening sneglade jag ner på min klocka. ”Jag måste dra mig hemåt om jag ska hinna göra mig i ordning.”
”Okej” sa mitt sällskap i mun på varandra.
Jag pussade mamma på kinderna och kramade om henne, vände mig sedan mot Nick och mötte hans trötta, blå blick.
”Ska du med hem?”
Han nickade. ”Eller- jag ska nog ut med några kompisar så jag åker hem till Simon nu direkt.”
”Okej” sa jag kort och började gå ut därifrån så fort mamma lagt telefonen mot sitt öra och börjat prata med en väninna. ”Vi ses någon gång där hemma då?”
Han nickade och vinkade slappt innan han sprang över gatan.
”Då får vi hoppas din syster är på lite bättre humör...”

Finley satt framför mig på restaurangen och drack upp sitt vin hon hade i glaset för att genast fylla på med mer.
”Ska du ha?” frågade hon mig och höll upp flaskan.
”Nej tack, det räcker nog för mig nu.”
”Nu ja” log hon. ”Vi får väl se om några timmar.”
Jag skakade på mitt huvud och skrattade.
”Jag ska upp och jobba imorgon Finnie.”
”Du får gottgöra mig i helgen då med andra ord.”
”Okej” nickade jag.
Så fort det började blixtra bakom oss riktade vi blicken ut mot gatan. Mellan folkmassorna av paparazzis skymtade jag huvudpersonen för reaktionen utanför.
”Harry Styles” mumlade Finley lågt.
”Du dreglar” skämtade jag och kollade på min vän igen.
”Jag vet.”
”Nej” sa jag äcklat när hon började imitera vad jag sagt. ”Sluta.”
Vi båda skrattade.
”Har du träffat honom något mer?”
Jag skakade på huvudet. ”Han är väl antagligen sårad för det jag sa.”
”Äh han har nog lite hårdare hud än vad du tror. Han är väl bara avundsjuk och reagerade sådär på grund av det.”
”Avundsjuk?” sa jag och skakade på huvudet. ”Det tror jag knappast. Hade han bara varit lite lättare i sina humörsvängningar och inte varit så kåt på allt som rör sig hade man ju faktiskt kunna umgås med honom.”
Finnie skrattade.
”Jag har dessutom sprungit på honom alldeles för mycket de senaste veckorna, börjar bli för intensivt.”
”Buhu... Jobbigt att ha en kille efter dig... För det har du ju aldrig haft” sa hon ironiskt.
”Men han är obehaglig! Hur han kollar på en. Han är bara 19 år gammal dessutom. Han borde fortfarande sitta hemma med sina planscher av Britney Spears.”
”Du misstar dig bara från att vilja dra ner trosorna för honom. Åldern har och kommer aldrig spela någon roll. Alla killar mognar inte långsamt.”
Jag lade huvudet på sned och vilade blicken på min kompis. Hon kollade tillbaka som om hon stod framför julgranen som 5 år gammal, uppspelt och redo för att öppna sina presenter. Denna gången uppspelt för att intala mig om att gå vidare från hennes egna bror.


Blö, dåligt samvete för att kapitlet är så kort. Hoppas ni gillade det ändå!

Sen, vill jag gärna ha lite åsikter från er. Vad ni vill ska hända i novellen. Ge mig ett scenario ni vill ska vara med så väljer jag ut det jag tycker låter bäst. Den personen vars scenario kommer med, vinner en länkning! :) Låter det kul? Vill ha med er i skrivandet! Vill tillägga att ni inte behöver ha en novellblogg för att vinna länkningen. 

Kapitel 7 - Roux

Tidigare:
”Var skulle Nick?” frågade hon efter ett litet tag av tystnad.
”Hem till Simon.”
”Är allt okej mellan er?”
Jag skakade på huvudet och kollade på min bästa vän som lagt sig ner vid min sida.
”Jag vet inte” grät jag. ”Jag tror inte det...”
”Men du...” sa hon med låg röst. ”Var inte ledsen över honom. Jag vet att han är snygg, men det finns bättre grejer att vara ledsen över.”
”Men-”
”Jag vet att ni har varit ihop länge” avbröt hon mig med. ”Och det är kanske det som är problemet?”
”Vad menar du?”
Hon ryckte lite på axlarna och kollade på mig med ett leende.
”Hade jag varit lesbisk hade jag hoppat på dig här och nu.”
”Finley” klagade jag med ett skratt och flyttade längre ifrån henne. ”Håll inte på sådär...”
”Vadå? Jag är bara ärlig!” utbrast hon. ”Jag förstår varför den där Harry inte ger sig...”
”Åh kom igen” sa jag. ”Börja inte med det där igen.”
”Varför inte?! Han kan nog ett och annat...”
”Han är 19 år gammal!” utbrast jag. ”Jag skulle aldrig få för mig att göra något med honom.”
”Du fokuserar alldeles för mycket på hans ålder. Du har också varit 19 Emilia.”
”För tre år sedan ja.”

 
 
Jag gäspade och kollade mig omkring och drog en suck av lättnad när Kyna och Nathan gick upp mot mig. Lokalen var fylld med människor som arbetat med albumet det handlade om ikväll. För att vara inbjuden via en vän hade jag skamligt dålig koll på vad det cirkulerade om. Hade jag varit här för jobb hade det varit en helt annan situation. Då hade jag stått med mina hökögon, redo att snappa upp något vi kunde använda i ett kommande nummer av tidningen.
”Hej” log jag och kramade om dem båda, pussade Kyna på kinden och satte mig ner på barstolen bakom mig igen.
”Vilken klänning fröken Emilia har fått på sig ikväll” sa Kyna med ett leende.
”Den här gamla trasan?” skrattade jag och drog i sömmen på det röda fodral jag köpt igår.
”Den var dyr va?” Nathan flinade åt oss båda medan Kyna synade min bluff.
”Jag ska bort och ta en-” Nathan hann inte längre med sin mening innan en blond kille slöt upp vid vår sida.
”Niall!” sa Kyna och kramade om honom. ”Är ni här ikväll?”
Den blonda medlemmen från One Direction nickade och vände sig mot mig för att påbörja en mening när han blev avbruten.
”Umgås med fienden ser jag?”
Harrys mörka röst slöt upp vid min sida och jag vred på huvudet, fortfarande med handen i Nialls, för att se att han betraktade mina läppar.
”Nathan” hälsade Harry med ett leende och sen gav han Kyna en blick. ”Flickvännen?”
Nathan nickade och gav sin blivande sambo en blick. ”Det här är Kyna.”
”Trevligt att träffas” sa Harry och skakade hand med henne. ”Kompis med Niall eller hur?”
Jag betraktade honom och förundrades över hans vänliga yttre som han verkade ha valt för kvällen.
”Det stämmer. Han sprang omkring naken i min trädgård när jag var liten.” Hon skrattade och kollade på sin barndomsvän.
”Det där har du fått ifrån någon film” klagade Niall.
”Jag har sett foton.”
Vi alla kollade på Nathan som mumlat fram det med ett leende vilket ledde till att Kyna började skratta tillsammans med honom. Hon pekade sedan lite slött längre bort i lokalen och jag nickade förstående åt det osagda att hon skulle iväg och ta en drink. Med henne försvann de två N:en Nathan och Niall och lämnade mig kvar med det största D:et i rummet. D för douchebag. Lika ofta som han tycktes förändra sitt humör från var gång vi stötte på varandra, lika mycket var jag förvirrad om vad jag tyckte om honom.
Han böjde sig fram för en kyss på var kind. ”Det är så man gör i Frankrike va?”
”Vad var det för?” frågade jag och ignorerade hans fråga.
En ryck på axeln. ”Hade lust till det.”
”Har du inget bättre för dig än festa Styles?” log jag.
”Näpp” sa han och lät läpparna ploppa för de sista bokstäverna. Hans ögon vilade i mina när han tog en klunk av sin drink. Den grumliga drycken såg giftig ut och han smakade på den innan han lät den slinka ner.
”Vi har samma ögonfärg” konstaterade han.
Jag ställde mig närmre honom och granskade hans tills jag skakade på huvudet och mötte hans frågande ansiktsuttryck.
”Vet du vad skillnaden är?” Jag tog hans tystnad som ett tecken på att fortsätta. ”Mina glittrar.”
”För det är ju en kvalité killar vill ha på sina ögon” sa han ironiskt.
Jag log. ”Betyder väl att personen har en själ i alla fall.”
”Touché.”
Vi båda stämde in i ett kort skratt och jag kom på mig själv att skrynkla ihop pannan när jag insåg att det kändes som om vi var bekanta när jag stod här och pratade med honom.
”Jag ska intervjua er nästa vecka” konstaterade jag och såg honom höja på ögonbrynen.
”Det säger du? Då får jag väl se till att ta på mig mina fina kläder.”
”Oroa dig inte. Det är ingen fotografering så du kan gå i dina vanliga sunkiga kläder.”
”Senast jag kollade var kostym och skjorta något som får tjejerna att tappa sina trosor.”
”I så fall är mina fastlåsta till mig, för de rör inte på sig det minsta.”
”Är det en tuff barndom eller ditt franska humör som gör att du är såhär?”
”Skulle väl vilja säga att det är en blandning mellan de två faktorerna och en grej till.”
”En tredje faktor?”
Jag nickade. ”Det och att jag inte har någon lust att vara trevlig mot dig.”
Han visslade en lång ton medan jag log mot honom och lämnade platsen på barstolen bakom mig till någon annan. Kanske en annan tjej som han faktiskt skulle lyckas med att få i säng. Det var inte omöjligt att där skulle vara någon desperat tjej under samma tak här ikväll som var mer än villig att spendera en natt med Harry Styles. Det var bara inte jag, och skulle aldrig bli det heller.

En stund in på festen hade stora sällskap tagit sig in till klubben bredvid och börjat, vad många verkade anse, den riktiga festen. Champagne och små aptitretare på en bricka var inte att jämföra med de shottar tequila och citronklyftor som delades ut på brickor till alla just nu. Kyna och Nathan hade gått hem för ett tag sedan, och som det såg ut just nu så stod jag och väntade på att Nick skulle ansluta för att hålla mig sällskap.
”Hej.”
Jag log vid armen som svepte runt min midja och såg Nick klädd i kostym sluta upp vid min sida.
”Hej där.” Jag vände mig om mot honom och gav honom en puss. ”Hur är det?”
”Trött” suckade han. ”Mycket på jobb, vet inte om jag behöver ta mig tillbaka till kontoret sen.”
”Okej” nickade jag. ”Men du stannar en liten stund va?”
”Ja, visst. Så, vilka kändisar är det vi har här då? Någon man ska bli kompis med?”
”Fokusera du på ditt så ska vi nog klara oss undan några pinsamheter” skrattade jag och klappade lätt på hans kostymklädda mage.
”Är det inte Harry Styles som står där borta?”
”Var?”
”Där” sa Nick och pekade diskret bort mot baren. Vilken chock. Harry stod med ett glas i handen och hade blicken bort mot oss. Han vände sig mot mig och kollade mig in i ögonen när han pratade.
”Du..förlåt för-” Han avbröt sig själv i meningen. ”Nämen hej!” utbrast han sedan och försvann snabbare än blixten bort mot en bekant.
”Aa vi ses sen då” mumlade jag utmattat och märkte med en höjd blick att Harry var på väg upp mot mig med bestämda steg. Ju närmre han kom, desto tydligare blev det att han var påverkad. Hans gröna ögon tycktes hade skiftat färg till det mörkare och hans mungipor hängde slappt från det vanliga fästet till ett litet leende.
”Vem var det där?” mumlade han när han ställt sig bredvid mig.
”Det angår väl inte dig Harry?”
”Är det din pojkvän?”
Min tystnad svarade honom nog.
”Visste inte du var upptagen Emilia.” Han stod så nära att jag kände hans andetag mot min kind.
”Ännu en gång, det är inget som angår dig” svarade jag honom och backade tillbaka.
Han kollade tveksamt på mig och tog ett steg bakåt. ”Han är inte bra för dig” sa han samtidigt som hans huvud skakade långsamt från sida till sida.
”Vem är du och säga något sånt?”
”Någon som känner igen en killes kroppspråk. Och tjejers.”
”Och vad ska det betyda?” muttrade jag.
Harry pekade ner mot sina fötter. ”För det första, fötter pekar åt det håll människan man är intresserad av står. Att du stod med armarna i kors när du pratade-” Han skakade på huvudet. ”Inte bra. Han är ingen att ha.”
”Åh lägg av” snäste jag. ”Du vet ingenting om mig och honom.”
”Är allt okej?”
Nick kollade mellan mig och Harry och jag nickade.
”Eh Nick, det här är Harry.”
”Tjena” sa han och skakade hand med Harry. ”Harry Styles, eller hur?”
”Jajamensan.” Harry såg inte stolt ut över att ha blivit igenkänd, och jag greppade inte varför. Han hade inte varit annat en bergochdalbana sen jag träffat honom för första gången. Det kändes nästan som att ingen visste vem han var. På riktigt.
”Jag ska-” Harry mumlade fram resten av meningen och försvann efter att ha pussat mig på kinden och viskat i mitt öra. ”Tänk på vad jag sa. Där är alltid en plats ledig i min säng.”
Inom några få sekunder hade jag ursäktat mig med ett litet leende till Nick, sagt att vi snart skulle åka, men inte velat annat än att putta Harry med händerna på hans rygg som nu visades när han gick bort från oss. När jag hade nått ikapp hans långa steg knuffade jag honom med en hand.
”Vad sysslar du med?” frågade han förvånat och vände sig om mot mig.
”Sluta behandla mig som om jag är en av dina troféer. Jag är ledsen Harry men jag tänker inte falla för din Styles-charm eller vad fan tidningarna kallar den för. Jag är smart till skillnad från de andra tjejerna du går hem med kväll efter kväll. Jag hoppas att du hittar någon ikväll som du kan ha meningslöst sex med sen kicka ut dem efter att du fått vad du vill.”
Han stod still och kollade på mig. När han inte sa något kunde jag inte stoppa orden som var på väg ur min mun.
”Det hade inte förvånat mig om du kommer vara ensam för resten av ditt liv. Du är en kall människa och har ingen rätt att döma mig, eller min pojkvän för att vi är tillsammans.”


Trevlig helg på er!
 

Kapitel 6 - Roux

Tidigare:
”Du borde dumpa Nick för Harry, jag är ledsen, men någon måste säga det.”
”Ursäkta?!” skrattade jag. ”Är du inte lite för snabb nu? Jag har träffat Harry två gånger och-”
”Tre.”
”Va?”
”Du har träffat honom tre gånger” sa hon. ”Förra gången vi var ute, Brit och igår.”
”Jaja, skit samma” sa jag snabbt. ”Och jag tycker han är...” Jag tappade bort ordet.
”Han är vadå?”
”Otrevlig, kåt och desperat.”
”Och du tycker Nick är mycket bättre än det?”
Jag skrattade. ”Bara för att du inte tycker om din bror så betyder det inte att jag gör det. Nick är trygg och jag skulle aldrig ge upp det, speciellt inte för någon som Harry Styles som inte gör annat än att ligga runt. Killen är dessutom vad- två, tre år yngre än mig!”
”Tryggt är tråkigt” gäspade hon men jag var inte säker på om det var en riktig eller fejk till sammanhanget. ”Han har varit trygg sedan du var 17 år och har inte ens satt en ring på ditt finger. Och ålder har aldrig spelat någon roll. Han är vuxen och du är vuxen och då får man göra lite vad man vill i sänghalmen.”
”Det är inte upp till dig om jag ska vara ihop med Nick eller inte!”
När dörren öppnades ute i hallen tystnade vi båda och kollade ut mot den. Nick klev in med rufsigt hår och ringar under ögonen innan han hälsade på oss båda och försvann tyst in i vårt sovrum för att sedan låta duschstrålarnas ljud spridas.
”Se. Han hälsar inte ens på dig med en puss. Ska du inte ens överväga att ligga med Styles för att få en av de bästa nätterna i ditt liv?”
Jag kollade på min kompis som kastade sig tillbaka i soffan.
”Nej, nej och nej” sa jag när jag reste mig upp. ”Aldrig i livet. Croissant?” frågade jag och viftade med påsen åt henne jag hämtat i hallen.


 
NIALLS PERSPEKTIV
Det var en hel del med folk hos Emilia. Jag visste egentligen inte vad jag gjorde här, för jag kände henne knappt. Men Kyna hade insisterat på att jag skulle följa med hit, eftersom det var hon som presenterat mig för Emilia – de jobbade bägge på samma tidning och hade varit vänner ett bra tag.
”Där är du.”
Jag vände mig om för att få se Kyna dyka upp bakom mig, hon räckte mig en ölflaska och höll själv i en flaska cider. ”Tack.”
”Emilia sa att jag kunde hitta dig här” sa hon och drack ur sin flaska.
Jag tittade bort för att se Emilia stå och småprata med någon mörkhårig tjej, som jag inte kände heller. ”Det är rätt många människor här.”
Kyna nickade. ”Hon har rätt många bekanta.”
”En med många kontakter i branschen.”
”Vem har sagt det?” frågade Kyna.
”Vem tror du? Herr surpelle. Tydligen har de stött på varandra ute, han sa att hon var svår men pådrivande.”
Kyna rynkade på näsan. ”Jag vill inte veta vad det betyder på Harry-språk.”
”Antagligen ingenting, för han var extra grinig när han sa det, vilket betyder att han inte fick något. Han brukar bli sån då” sa jag kort.
”Någon borde ta den pojken i kragen.” Hon gav mig en menande blick.
Jag höjde händerna i en avvärjande gest. ”Titta inte på mig.”
Det här var ett samtalsämne vi haft många gånger förr, men efter så lång tid hade vi insett att Harry var som han var. Det enda som kunde få honom att rycka upp sig var hans mamma och kanske om han haft en redig tjej, men rediga tjejer var svåra att hitta och särskilt om man var Harry Styles.
Kyna var en sån redig tjej. Hon var stark och god och varm, allt hos henne var attraktivt. Från hennes mörka hår, till skrattgroparna och hur hon alltid bet på naglarna när hon var nervös. Jag trivdes alltid i hennes sällskap, hon var helt enkelt en klippa.
”Jag menar bara att du kanske kan lägga in ett ord i ämnet i alla fall” sa hon till mig.
Jag himlade med ögonen. ”Har du försökt prata med Harry någon gång? Det är som att prata med en vägg. Det är antingen 'lämna mig ifred' eller 'tyst inte så högt, jag är bakfull, igen'.”
Hon gav mig en inte så nådig blick, men släppte ämnet. För precis då klev ett annat välbekant ansikte in genom dörren. Jag hade gjort misstaget att en gång presentera henne för Nathan Sykes, för nästan ett år sedan, från The Wanted.
Nu var de ett stabilt par och planerade att flytta ihop. Det var på grund av Nathan som jag aldrig berättat för Kyna hur underbar jag tyckte att hon var. Som hennes vän ville jag inte förstöra hennes lycka, trots att jag tyckte att Nathan var alldeles för nonchalant för henne.
Hon förtjänade bättre. Eller hur, skulle du vara bättre menar du?
”Jag kommer strax.” sa hon till mig och jag hörde henne sucka.
Med långa kliv gick hon bort till honom och gav honom en kram. Han kysste hennes på kinden, medan han sa något såg hon för ett kort ögonblick på mig och något tyst passerade när våra blickat möttes. Jag kände smärtan av att se dem ihop spegla sig i mitt ansikte och vände snabbt bort blicken. Sen tog jag min ölflaska och gick för att göra det jag gärna gjorde när de var i samma rum som mig, höll mig borta.

EMILIAS PERSPEKTIV
Långsamt närmade jag mig Niall som smitit åt sidan lite när Nathan anslutit till Kynas sällskap.
”Är allting okej?” frågade jag honom och gav ett litet leende.
Han stod ute på balkongen till min lägenhet och lutade sig tillbaka mot räcket när han mötte min blick.
”Jadå” nickade han och tog en klunk av sin öl. ”Tack för jag fick komma.”
”Det är väl klart!”
En tystnad spred sig mellan oss medan jag anslöt mig till att kolla ut över staden. Jag älskade London precis lika mycket som jag gjorde när jag var 13 år gammal och flyttade hit med mina föräldrar.
”Harry verkar vara lite bitter” sa Niall och sneglade på mig.
”För vadå?”
”Han är inte van att någon faktiskt säger nej till honom.”
Jag skrattade. ”Det märks. Och han har inte alls förstått att jag är upptagen?”
”Näpp.”
”Wow” sa jag med en utandning. ”Det blir tufft för honom när det väl dyker upp...”
Vi skrattade tillsammans och jag ångrade lite att vi stod såhär och höll en konversation om någon som inte var med.
”Har han alltid varit så komplicerad?”
”Han är inte det om man känner honom...”
”Inte?”
Han skakade på huvudet. ”Nej, tro det eller sig så är han en ganska varm och glad person. Ibland.”
”Det tror jag på när jag ser det.”
”Du får väl lära känna honom bättre” sa han med ett snett leende. ”Han är 19 år gammal. Så skadad kan han inte hunnit bli för att vara sån som han är inför dig ända in på djupet.”
”Sant. Du kan hälsa honom från mig.”
”Då lär han bli glad i alla fall” sa Niall och höll upp sin ölflaska som att han skålade med någon.
Jag skrattade och försvann in igen för att se om min sambo lyckats ta sig hem.

Nick satt inne på sängen med mobilen framför sig när jag klev in. Tyst stängde jag dörren bakom mig och gick fram till honom.
”Hej” log jag och mötte hans blick när han lutade upp sitt ansikte mot mig.
”Hej.”
”Hur är det?”
Han gav mig ett svar genom att rycka på axlarna.
”Är det något?” frågade jag och slog mig ner på sängen bredvid honom.
”Måste du fråga det precis hela tiden?!”
Jag kollade på honom och försökte lista ut vad det var som försiggick mellan oss.
”Vad är det med dig?” frågade jag med svag röst och kände den bryta i slutet av mina ord.
”Jag orkar inte prata om det här nu” sa han snabbt. ”Jag går hem till Simon.”
”Nej snälla” bad jag och greppade hans hand när han reste sig upp. ”Stanna.”
Han vände sig om mot mig. ”Vi ses imorgon Emilia.”
Så fort dörren slagit igen bakom honom öppnades den igen för att visa ansiktet tillhörande hans syster.
”Varför sitter du här i mörkret?” frågade Finnie mig med ett litet skratt.
Jag kastade mig bak på sängen och slängde upp armarna över huvudet.
”Var skulle Nick?” frågade hon efter ett litet tag av tystnad.
”Hem till Simon.”
”Är allt okej mellan er?”
Jag skakade på huvudet och kollade på min bästa vän som lagt sig ner vid min sida.
”Jag vet inte” grät jag. ”Jag tror inte det...”
”Men du...” sa hon med låg röst. ”Var inte ledsen över honom. Jag vet att han är snygg, men det finns bättre grejer att vara ledsen över.”
”Men-”
”Jag vet att ni har varit ihop länge” avbröt hon mig med. ”Och det är kanske det som är problemet?”
”Vad menar du?”
Hon ryckte lite på axlarna och kollade på mig med ett leende.
”Hade jag varit lesbisk hade jag hoppat på dig här och nu.”
”Finley” klagade jag med ett skratt och flyttade längre ifrån henne. ”Håll inte på sådär...”
”Vadå? Jag är bara ärlig!” utbrast hon. ”Jag förstår varför den där Harry inte ger sig...”
”Åh kom igen” sa jag. ”Börja inte med det där igen.”
”Varför inte?! Han kan nog ett och annat...”
”Han är 19 år gammal!” utbrast jag. ”Jag skulle aldrig få för mig att göra något med honom.”
”Du fokuserar alldeles för mycket på hans ålder. Du har också varit 19 Emilia.”
”För tre år sedan ja.”


Vad vore en novell utan lite hjälp från min kära vän Stina? Nialls perspektiv har hon nämligen skrivit då han ligger henne närmre om hjärtat! ;)

Vad tyckte ni annars om kapitlet?
 

Kapitel 5 - Roux

Tidigare:
”Busted” sa jag.
”Ursäkta?”
”Du har inga underkläder på dig Emilia” sa jag lågt och böjde mig fram mot henne över bordet.
Hon skrattade till förvånat och skakade sedan på huvudet, lämnade mig utan svar.
”Du har färgat ditt hår mörkare” konstaterade jag efter en liten stund av tystnad om man försökte bortse från musiken som spelades. Hon lade huvudet lite på sned och granskade mig, som om hon blev förvånad över att jag lagt märke till det.
”Jag gillar det” fortsatte jag.
”Hejdå Harry” skrattade hon och gled ner. Jag fångade snabbt upp henne med min hand på hennes arm och hon kollade ner där jag höll greppet.
”Var ska du?”
”Härifrån” sa hon som om det vore självklart.
Jag släppte taget om henne. ”Varför?”
”För att inga raggningsrepliker kommer fungera.”
”Jag gav dig en komplimang?” skrattade jag.
Hon kisade ihop sina gröna ögon och kollade kritiskt på mig.
”En drink” sa hon som en slags varning och satte sig ner bredvid mig igen.
”En drink.”


 
Det var dagen efter och jag var lättad över att jag lyssnat på mig själv igår vilket hade lett till ett av mina bästa beslut. Att gå hem efter första drinken med Harry och Finley. Protester hade självklart sprutat ur min partypingla till kompis men med min pappas övertalningsförmåga i mig hade vi lyckats komma hem innan gryning för en gångs skull. Jag öppnade långsamt ögonen, kände bredvid mig i sängen och vred på huvudet när jag kände att platsen bredvid mig var tom. Fundersam reste jag mig upp på mina armbågar och undrade var arbetsnarkomanen Nick höll hus. När dörrklockan ringde hoppade jag snabbt ur sängen och fångade upp ett par byxor och tröja på vägen. Med några snabba drag genom håret också öppnade jag dörren lagom till att den andra signalen nådde hallen från ringklockan.
”Mamma? Pappa?” sa jag förvånat och såg mina föräldrar stå utanför.
Mamma klev in med sitt varma leende och lade armarna om mig.
”Emilia” sa hon belåtet.
”Vad gör ni här?” log jag och klev fram till min pappa.
”Nous avons pris un raccourci” svarade pappa lätt och gav mig en lång kram.
Jag skrattade och kollade på mina föräldrar. ”Så ni tog bara en ”genväg” över kanalen?”
”Frankrike eller England” började pappa. ”Kvittar var vi är, det är ungefär samma sak!” Han höjde ett finger och log stort mot mig. Det fanns ingen som var stoltare över sitt ursprung än min pappa. ”Mais nous sommes mieux à la cuisson.” Men vi är bättre på matlagning.
Jag ryckte på axlarna med ett leende. ”Sant.”
”Vad vi har saknat dig” sa mamma och kramade om mig igen. ”Har du inte Nick hemma?”
”Eh, nej jag vet faktiskt inte var han är. Men kom in! Jag kom precis upp-”
”Har du varit ute nu igen?”
”Ja” sa jag och höll det ämnet kort. ”Vill ni ha något? Te?”
”Non merci, mais...vi har köpt färska croissanter med till dig!” Pappa höll upp en påse i sin hand som han satte ner på bordet bredvid oss.
Mamma kollade glatt på sin man och skakade på huvudet.
”Vi ska inte störa Emilia. Vad sägs om att vi tar ut dig på middag ikväll?”
”Det låter bra” nickade jag och hörde mig själv dra en suck av lättnad över att ha dem här. Sedan de bosatte sig permanent i Frankrike träffades vi inte lika ofta som jag, och de, ville. Som ensambarn hade jag fått vänja mig vid att ha vara ensam med den största delen av min släkt i Frankrike och i andra delar av världen. Vi var en rastlös släkt och det var sällan vi träffades alla.  
”Ska jag laga något?”
De båda skakade på huvudet.
”Vi tar ut dig till en riktigt fin restaurang för att fira att vi är här.” Mamma lade en hand på min kind när hon pratade. ”Vi bjuder.”
”Au revoir ma cocotte” sa pappa.
Mamma skrattade lätt. ”Hejdå Emilia, vi hämtar dig vid åtta om det blir bra?”
”Det låter bra. Ring ner mig när ni är här. Au revoir!”
Jag stängde långsamt dörren efter dem och masade mig ut i vardagsrummet där jag stannade tvärt i dörröppningen. Finley satt upp i soffan med håret åt alla håll och jag gick fram mot henne.
”Jag visste inte du hade sovit över här” skrattade jag.
”Skrämde jag dig?” Jag nickade. ”Det borde jag med tanke på hur jag ser ut.”
Jag viftade med händerna mot hennes ben så att hon flyttade på sig och slog ner mig bredvid henne.
”Var det dina föräldrar som var här?”
”Ja, de körde på någon slags spontan semester antar jag.”
”Jag tyckte väl jag hörde lite franska!”
”Pappa som vägrar skifta över till engelska helt” log jag.
”Äh det är väl coolt att ni snackar franska” sa hon och lade sig ner under täcket igen. ”Så-”
”Så?”
”Nöjd med gårdagskvällen?”
”Jag antar att du inte är det” skrattade jag.
”Jodå” sa hon snabbt. ”Jag visste inte att du och Mr. Styles har träffats innan?”
”Han var på Brit Awards bara. Försökte bjuda mig på drink.”
”Och du lät honom inte?”
”Nej?”
”Du borde dumpa Nick för Harry, jag är ledsen, men någon måste säga det.”
”Ursäkta?!” skrattade jag. ”Är du inte lite för snabb nu? Jag har träffat Harry två gånger och-”
”Tre.”
”Va?”
”Du har träffat honom tre gånger” sa hon. ”Förra gången vi var ute, Brit och igår.”
”Jaja, skit samma” sa jag snabbt. ”Och jag tycker han är...” Jag tappade bort ordet.
”Han är vadå?”
”Otrevlig, kåt och desperat.”
”Och du tycker Nick är mycket bättre än det?”
Jag skrattade. ”Bara för att du inte tycker om din bror så betyder det inte att jag gör det. Nick är trygg och jag skulle aldrig ge upp det, speciellt inte för någon som Harry Styles som inte gör annat än att ligga runt. Killen är dessutom vad- två, tre år yngre än mig!”
”Tryggt är tråkigt” gäspade hon men jag var inte säker på om det var en riktig eller fejk till sammanhanget. ”Han har varit trygg sedan du var 17 år och har inte ens satt en ring på ditt finger. Och ålder har aldrig spelat någon roll. Han är vuxen och du är vuxen och då får man göra lite vad man vill i sänghalmen.”
”Det är inte upp till dig om jag ska vara ihop med Nick eller inte!”
När dörren öppnades ute i hallen tystnade vi båda och kollade ut mot den. Nick klev in med rufsigt hår och ringar under ögonen innan han hälsade på oss båda och försvann tyst in i vårt sovrum för att sedan låta duschstrålarnas ljud spridas.
”Se. Han hälsar inte ens på dig med en puss. Ska du inte ens överväga att ligga med Styles för att få en av de bästa nätterna i ditt liv?”
Jag kollade på min kompis som kastade sig tillbaka i soffan.
”Nej, nej och nej” sa jag när jag reste mig upp. ”Aldrig i livet. Croissant?” frågade jag och viftade med påsen åt henne jag hämtat i hallen.

Förlåt till er som faktiskt kan franska. Jag dammade av mina kunskaper lite till det här kapitlet men jag vet inte riktigt hur det fungerade. Hoppas ni tyckte om det ändå!

nästa kapitel av roux:

Nästa kapitel dyker upp senare ikväll eller imorgon! Beror på om jag hinner hitta bilder haha :)
Tror inte det går någon nöd på er med tanke på vädret vi har i vårt avlånga land va?

Kapitel 4 - Roux

Tidigare:
”Har ni alkoholfri öl?”
Bartendern nickade åt min fråga. ”Absolut. En flaska?”
Jag vände mig om mot Harry med ett leende samtidigt som jag pratade. ”Det blir bra.”
”Bra spelat” skrattade han och snurrade på det lilla sugröret han hade i sitt egna glas.
”Jag är här för jobb” förklarade jag som en anledning att avlägsna mig och började gå ner tillbaka för att leta upp Kyna.
”Var kan jag springa in i dig nästa gång?” ropade han efter mig.
”Har jag tur så dröjer det” sa jag när jag vände mig om. ”Förvänta dig att hamna på första sidan imorgon.”
”Jaså?”
Jag nickade. ”Ditt lilla 'trick' är inte längre så hemligt.”
Han gick fram till mig igen. ”Och varför har jag svårt att tro att det är sant?”
”Trodde du redan visste att man aldrig ska avslöja något för en reporter.”
 Han ryckte på axlarna. ”Så nästa gång vi ses, får jag köpa en drink till dig?” Han ändrade sin mening fort. ”En riktig drink?”
”Nej” log jag och försvann ner mot golvet igen.

 
"Godmorgon.”
Nick kollade upp från tidningen och log smått åt mig när jag gick fram till honom.
”Får jag inget godmorgon tillbaka?” frågade jag och granskade honom när han lade ner tidningen på bordet och suckade lite.
”Godmorgon Emilia.”
”Jobbigt” muttrade jag ironiskt.
”Vad sa du?”
”Bara påpekade att det måste ha varit jobbigt att säga det.”
Jag lutade mig tillbaka mot köksbänken och väntade på att kaffet skulle brygga klart medan jag följde min pojkvän med blicken.
”Jag har bara-” Han gned sitt ansikte i sina händer och suckade. ”Jag har sovit jättedåligt inatt, okej?”
”Sov du inte när jag kom hem?”
Han skakade på huvudet.
”Mycket att tänka på?” frågade jag honom och ställde mig bakom stolen för att låta mina armar falla över hans axlar. Jag kysste honom ömt på halsen.
”Mycket på jobb bara” log han och klappade mig på armen innan han reste sig upp. Jag snubblade till av hans rörelse och kollade förvirrat på honom. ”Jag hoppar in i duschen.”
”Okej. Du vill inte ha sällskap?”
”Nej” sa han kort och försvann ut ur köket och in i badrummet där han stängde dörren om sig.
”Nähä” suckade jag trots att han inte kunde höra det och drog en hand genom mitt hår. ”Twitter, twitter twitter” lät mitt mummel när jag letade upp min mobil och slog mig ner på samma plats där Nick precis suttit. Som ansvarig för Daily Mirror's twitter under gårdagskvällen hade frågorna trillat in. Bland annat om Taylor Swift var där för att träffa Harry Styles, om det var sant att Justin Timberlake verkligen skulle uppträda och vem som skulle få leda galan nästa år. Jag hade vridit ut och in på mig själv igår för att försöka hinna svara på så många som möjligt och upptäckte att jag även idag hade frågor jag kunde svara på. Bland annat när bilder skulle dyka upp. Efter ett tjugotal frågor enbart inriktade inom ämnet One Direction skiftade jag snabbt över till mitt egna konto och skrev snabbt om en kommande intervju jag hade med The Saturdays och att de skulle hålla utkik efter den.

En stund in på eftermiddagen ringde det på dörren och utan att ens ge det en chans att rådfråga om Nick skulle ta det, reste jag mig upp från fåtöljen och gick bort för att öppna. Finley stod utanför med en flaska vin i handen och med ett lika brett leende som vanligt. Hennes blonda hår låg tungt över axlarna i de okontrollerbara lockarna och de blåa ögonen tindrade busigt som vanligt.
”Hej bästis” flinade hon och klev in för att krama om mig.
”Hej där” sa jag och tog emot flaskan. ”Hade du tänkt dra ut ikväll eller?”
”Vi ska dra ut ikväll” rättade hon mig med.
”Nej Finley” klagade jag. ”Jag orkar inte. Det var Brit igår och-”
”Ursäkter, ursäkter.” Hon viftade bort mina ord med sin hand och kastade av sig skorna. ”Är han hemma eller?”
”Ja” svarade Nick som dykt upp i dörröppningen. Han kollade på Finley och gick stelt fram till henne för att lägga armarna om henne. ”Kul att se dig syrran.”
”Pratat med mamma och pappa?”
”Nej, har du?”
”Nej” skrattade hon. ”Hur går det med jobbet och det där?”
”Bra.” Han vände sig mot mig och pussade mig snabbt. ”Jag måste sticka. Ska ner till kontoret en runda.”
”Det är lördag?” sa jag och Finley i mun på varandra.
”Kris med några papper” suckade han när han drog på sig sin rock och skor. Hade det inte varit för Finleys piercingar i öronen och hennes något mer utflippade klädstil hade man inte för en sekund tvivlat på att de är syskon. Det blonda håret var detsamma och de blåa ögonen var kopior. Nick försvann snabbt ut ur lägenheten och jag vände mig mot hans syster.
”Han har varit konstig hela morgonen” förklarade jag och ryckte lite på axlarna som för att skaka det av mig.
”Han är konstig Mills.”
”Du tycker inte ni ska försöka lappa ihop det?”
”Nej” sa hon snabbt. ”Vi har inget gemensamt. Bara för att vi har samma blod betyder inte det att jag behöver tycka om honom.”
”Hm, nej kanske inte det.”
Vi gick in i vardagsrummet och sekunden senare försvann hon ut ur rummet för att sedan komma tillbaka med en vinöppnare och två glas.
”Har du inte funderat på att bli lite mörkare?”
Jag kollade på henne som ett frågetecken.
”Ditt hår” förklarade hon. ”Jag tror du hade blivit finare i lite brunare ton.”
”Jag har alltid haft det här.”
”Exakt.”
”Hur mycket mörkare snackar vi?”
Hon tog en hårslinga mellan fingrarna och granskade mitt ljusbruna hår.
”Mörkare bara.”
”Vi kan väl se” skrattade jag. ”Korka upp flaskan Finney!”

HARRYS PERSPEKTIV
Klubben precis vid min lägenhet var fylld som vanligt. Det var trots allt lördag och folk var villiga att spendera mer än sin lön på att bli fulla ikväll. Jag väntade fortfarande på att mitt gäng för kvällen skulle anlända och tills dess sökte min blick rummet efter vem jag ville ta med mig hem ikväll. Blicken fastnade på en blondin och hennes kompis till brunett som stod och dansade. De hade händerna fria och verkade ha klubbens alla blickar på sig när de rörde på sina höfter. Brunetten hade en åtsittande klänning på sig och höga klackar. Hennes hår rörde sig över ryggen och när hon drog sina händer genom det tog jag den sista slurken av mitt glas och ställde ner det på bardisken med en duns.
”Jag kommer tillbaka” sa jag och blinkade till bartendern som var ny för kvällen. Inte äldre än 22 och min plan-B för kvällen.

Ju närmre jag kom ner till de två tjejerna på dansgolvet, desto mer började jag känna igen brunetten. Hon stannade i sina dansrörelser när hon upptäckte mig och slog ut med händerna med sin väska i den ena.
”Kan jag inte gå någonstans utan att springa på dig?” frågade Emilia med ett litet leende. Jag svarade inte utan ställde mig framför dem innan jag hälsade på hennes kompis.
”Harry” sa jag.
”Finley. Vi har träffats innan” fortsatte hon och jag gav henne en frågande blick. ”När du försökte ragga upp Emilia förra gången, men misslyckades.”
”Minnet sviker ibland” sa jag med en axelryckning och granskade Emilias hår som blivit mörkare. Det klädde hennes gröna ögon.
”Trodde du gett upp att sluta utnyttja stackars tjejer?” frågade Emilia mig och avlägsnade sig sakta från dansgolvet.
Jag följde efter henne. ”Det finns inget stackars med de tjejer som får följa med mig hem.”
”Har du någon gång frågat någon av dem?”
”De brukar vara ganska villiga” sa jag lätt. ”Får jag bjuda er på vars en drink?”
Hennes kompis svarade snabbt innan Emilia ens hunnit öppna munnen.
”Gärna.”
”Vet du vad-” sa hennes kompis. ”Om jag går bort och beställer kan ni väl ta ett bås?”
Jag kollade gillande på Emilia och såg henne ge sin kompis en ond blick. Jag hade kompisen på min sida.
”Låter bra” flinade jag. ”En öl blir bra tack.”
”Mills?”
”Mojito blir väl bra” mumlade Emilia innan hon gick för att leta upp någonstans att sitta. Jag gick efter henne, kollade skamligt ner på hur hon rörde sig när hon gick och log för mig själv när hon klättrade upp på sina klackar för att slå sig ner i båset.
”Busted” sa jag.
”Ursäkta?”
”Du har inga underkläder på dig Emilia” sa jag lågt och böjde mig fram mot henne över bordet.
Hon skrattade till förvånat och skakade sedan på huvudet, lämnade mig utan svar.
”Du har färgat ditt hår mörkare” konstaterade jag efter en liten stund av tystnad om man försökte bortse från musiken som spelades. Hon lade huvudet lite på sned och granskade mig, som om hon blev förvånad över att jag lagt märke till det.
”Jag gillar det” fortsatte jag.
”Hejdå Harry” skrattade hon och gled ner. Jag fångade snabbt upp henne med min hand på hennes arm och hon kollade ner där jag höll greppet.
”Var ska du?”
”Härifrån” sa hon som om det vore självklart.
Jag släppte taget om henne. ”Varför?”
”För att inga raggningsrepliker kommer fungera.”
”Jag gav dig en komplimang?” skrattade jag.
Hon kisade ihop sina gröna ögon och kollade kritiskt på mig.
”En drink” sa hon som en slags varning och satte sig ner bredvid mig igen.
”En drink.”

Voila! De andra killarna kommer komma in mer senare för er som undrade :)

Kapitel 3 - Roux

Tidigare:
”Godmorgon...” sa Paul lågt när jag klev in genom dörren.
Jag nickade till hälsning och brydde mig inte om att flytta på solglasögonen, gårdagskvällen hade blivit längre än vad jag trott med tanke på mötet jag nu var tvungen att medverka på. De andra killarna kollade alla på mig med stora leenden och förstod genast vad mitt kroppsspråk ganska tydligt talade om.
”Är vi lite bakfulla idag?” frågade Louis mig retsamt.
Jag sprack upp i ett leende och mötte hans blick bakom de skuggade solglasögonen.
”Blev inte så värst mycket sömn inatt...” gav jag honom en hint om och såg hur Liam skakade på huvudet i ögonvrån. Innan Paul ens hann lägga till en klagan till sin blick på att jag dykt upp försent förklarade jag mig. ”Vad? Jag lever bara livet som tjugoåring!”
”Du fyller tjugo nästa år ja” påminde Zayn mig om med ett skratt. ”Så vilken stackars tjej tog du hem?”
Jag fnös. ”Det finns inget stackars med den tjejen som följde med mig hem igår. Hon kan kanske inte gå idag men-”
”Harry!” protesterade Paul. ”Jag vill inte höra sådant snack här inne. Kan du för en sekund skärpa dig så vi får det här gjort någon gång?”
”Mer än gärna” mumlade jag och kunde knappt vänta tills jag var ute ur lokalen och gavs möjligheten igen att gå hem och lägga mig.

 
"Emilia.”
Jag vände på mig i sömnen och lyckades precis registrera att någon försökte väcka mig.
”Emilia!”
”Mhm” mumlade jag. ”Vad är det?”
”Jag måste sticka.” Jag öppnade tillslut ögonen och såg Nick stå vid fotändan av sängen, redo att gå med jacka och väska i handen.
”Okej” nickade jag. ”När kommer du hem?”
”Det vet jag inte. Jag hör av mig om jag blir sen eller inte.”
Jag upprepade mitt svar, det enda jag tycktes orka säga. ”Okej.”
Trots att han inte kunde se det så vinkade jag med ena handen när han ropade hejdå och stängde dörren om sig. Sekunden efter att jag beslutat mig för att i alla fall försöka somna om innan det var dags att gå upp på riktigt ringde väckarklockan. Jag kastade snabbt täcket av mig och reste mig upp i samma veva, annars hade jag aldrig kunnat lämna sängvärmen. När jag gått in i badrummet suckade jag högt bara vid synen av mig själv.
”Det syns inte att jag fått åtta timmars sömn” muttrade jag för mig själv och drog händerna över mina kinder. Ögonen var definitionen på nyvaken och mitt hår låg rufsigt i den flätan jag åtminstone försökt få ihop det till innan jag stupat i sängen kvällen innan.

Jag svängde in bilen till trottoaren och lade handen på tutan för att låta den lyda två gånger. Kort därefter dök Kyna upp i dörren – med Nathan bakom sig. Jag vinkade till honom när han gjorde detsamma och kunde inte slita blicken från deras glada miner. När Kyna pussade honom en gång till och gick ner mot min bil sänkte jag volymen på radion och väntade på att hon skulle hoppa in.
”Godmorgon” hälsade hon glatt.
”Godmorgon” log jag och svängde ut på vägen igen. ”Värst vad ni var på bra humör...”
”Vi har köpt en lägenhet” sa hon snabbt med ett kort andetag, som om hon väntade på min reaktion.
”Ni har köpt en lägenhet” upprepade jag lugnt. Mina ögon letade sig ut i ögonvrån för att snegla på min kompis och jag kunde inte hindra mig själv att spricka upp i ett leende. ”Grattis Kyna! Det är ju jätteroligt.”
”Tack” mumlade hon och satte sedan av i en fart som var typiskt henne. ”Jag vet att det kanske är lite tidigt, jag och vi båda är ju ganska unga fortfarande.”
”Jag och vi båda?” retade jag henne.
Hon skrattade. ”Du vet vad jag menar. Men Nathan tog upp idén och jag kände att jag inte kunde tacka nej.”
”För du är så otroligt kär i honom och vill föda hans bebisar.”
”Sluta reta mig för en gångs skull Emilia.” Om hon inte hade haft ett leende på läpparna hade jag slutat direkt för den allvarliga tonen hon hade.
”Okej, jag ska ge dig en paus.”
En tystnad spred sig i bilen och jag höjde volymen på radion en aning när The Wanted's senaste singel började spelas.
”Måste vara ödet” log jag.
”Är du redo för Brit ikväll?” Hon ignorerade tydligt min kommentar.
”Absolut. Ingen nyhetstorka, lite goda drinkar och-”
”Massa kändisar kommer vara där.”
”Trodde du hade börjat vänja dig från alla gånger du följt med Nathan?”
”Jag kommer alltid vara starstruck” skrattade hon. ”Justin Timberlake kommer vara där ikväll.”
”Och gissa vem som ska intervjua honom?”
”Ska du?!”
Jag nickade och svängde in på en mindre gata för att komma undan den hetsiga trafiken på morgonen.
”Jajamensan.”
”Ska det filmas eller fotograferas? Varför har jag inte fått reda på det här?”
”Det ska filmas så antagligen därför. Jag kan alltid fråga om vi inte ska fixa bilder till hemsidan?”
”Gör du det är jag förevigt skyldig dig.”
Jag log. ”Det ska jag komma ihåg.”
 
 
Vart jag än vände blicken stötte jag på en människa jag kände, genom jobbet eller privat. För en kort sekund undrade jag inte om hela London blivit inbjudna till kvällens fest.
”Du var tvungen att leta upp mig, eller hur?”
Jag vände mig om för att möta rösten som talat i mitt öra och blev inte förvånad när jag såg killen från häromkvällen, Harry Styles, stå där. Han tog en sipp av sitt glas och log mot mig när reaktionen nått mig. Jag viftade lite med mitt kort jag hade runt halsen och han tog det mellan sina fingrar för att läsa på det.”
”Vad har vi här-” mumlade han och läste. ”Daily Mirror. Emilia Roux Lamond. Oh la la, en fransyska?”
”Dotter till en fransman” rättade jag honom med och drog tillbaka mitt passerkort från hans hand.
 Han harklade sig en aning innan han sa en mening på rostig franska. ”J'aime aller au cinéma.” Jag tycker om att gå på bio.
”Il est clair que vous n'avez pas étudié le français depuis que tu es à l'école avec votre prononciation” skrattade jag.
”Nu hängde jag inte riktigt med” sa han med ett leende.
”Jag bara sa att det är ganska tydligt att du inte har pluggat franska sen skolan med tanke på hur ditt uttal var.”
”Hm” log han. ”Är ni fransyskor lika bra på att kyssas som det sägs?” frågade han med höjda ögonbryn och ett nöjt uttryck över sitt ansikte.
”Hade vi fått en kyss döpt efter oss annars?”
Han ryckte på axlarna. ”Säg du det. Så, vilken drink är det man ska bjuda på dig ikväll?”
”Tror du inte jag har råd att köpa mina egna drinkar?”
”Vem har sagt något om att det handlar om pengar?” Jag kollade frågande på honom. ”Jag ska berätta ett litet trick för dig” sa han och ställde sig närmre. ”När en kille bjuder en tjej på drinkar handlar det aldrig om pengar Emilia.”
”Nähä, och vad är den romantiska anledningen då?” sa jag ironiskt.
”Man tar den drink med mest alkohol i och hoppas på att hon vill ha påfyllning.”
”Hur ska du nu få mig i säng när du har avslöjat din hemlighet?” suckade jag fejkat. ”Men okej- du kan få bjuda mig på en drink.”
En glimt av något syntes i hans öga när han lade en hand på nedre delen av min rygg och följde med mig bort till baren. Innan han hunnit öppna munnen lade jag en hand på hans för att hindra honom.
”Har ni alkoholfri öl?”
Bartendern nickade åt min fråga. ”Absolut. En flaska?”
Jag vände mig om mot Harry med ett leende samtidigt som jag pratade. ”Det blir bra.”
”Bra spelat” skrattade han och snurrade på det lilla sugröret han hade i sitt egna glas.
”Jag är här för jobb” förklarade jag som en anledning att avlägsna mig och började gå ner tillbaka för att leta upp Kyna.
”Var kan jag springa in i dig nästa gång?” ropade han efter mig.
”Har jag tur så dröjer det” sa jag när jag vände mig om. ”Förvänta dig att hamna på första sidan imorgon.”
”Jaså?”
Jag nickade. ”Ditt lilla 'trick' är inte längre så hemligt.”
Han gick fram till mig igen. ”Och varför har jag svårt att tro att det är sant?”
”Trodde du redan visste att man aldrig ska avslöja något för en reporter.”
 Han ryckte på axlarna. ”Så nästa gång vi ses, får jag köpa en drink till dig?” Han ändrade sin mening fort. ”En riktig drink?”
”Nej” log jag och försvann ner mot golvet igen.

Så, det råkade bli på en torsdag ni fick ett kapitel även denna gång!
Kommentera. Jag vill höra allt ni har att säga... xx (Ber om ursäkt för min franska...det har gått minst ett år sedan jag läste, lyssnade eller pratade språket hehe).
 

Kapitel 2 - Roux

Tidigare:
”Druckit upp din öl?”
”Nope” sa hon och tog en klunk till av flaskan. ”Men jag lovar att säga till när jag har det så du kan bjuda mig på nästa.”
Jag sträckte fram min hand mot hennes kompis. ”Harry” hälsade jag.
”Finley” svarade hon med ett leende.
Strax var min blick fast på tjejen igen. ”Hade du tänkt berätta ditt namn?”
”Hade du brytt dig om jag hade följt med dig hem?”
Jag böjde mig in mot hennes öra för att vara säker att hon hörde mina ord för den höga musiken. ”Jag måste ju veta vilket namn jag ska säga, eller hur?”
”Och inte blir det mitt” sa hon med ett snett leende. ”Kom nu Finnie” skrattade hon medan hon vinkade till sin kompis. Efter att ha tagit några steg backade hon tillbaka till mig och nickade smått bort mot baren.
”Bättre lycka med nästa. Blondinen i röd klänning har klätt av dig med blicken den senaste kvarten.”

 
All aktivitet runt omkring mig dagen efter fick mitt huvud att snurra och om det var möjligt, dunka ännu mer. Jag hade precis tagit mig innanför byggnadens dörrar när en stund av panik lyckades slå till. Jag kunde inte minnas att jag hade lagt ner mitt passerkort. Med två muggar kaffe balanserandes i min hand stannade jag upp innanför ingången och försökte så smidigt det gick, att försöka leta upp min lilla bricka. Jag pustade ut av lättnad när jag väl fann det lilla kortet men grimaserade sedan vid synen av fotot på mig. Det hade inte gjort något om jag tappat bort det, då hade jag kunnat få ett nytt och sluppits dra med fotot som tagits för snart två år sedan. Med tankarna tillbaka på att jag var tvungen att ta mig upp till kontoret gick jag bort till spärrarna, drog mitt kort och skyndade mig bort till hissen som precis nått bottenvåningen. Efter att ha hälsat på de människor som redan stod i den blickade jag snabbt åt vänster på knapparna och upptäckte att ingen klickat på min våning. Våning 14 – Daily Mirror.

Som vanligt när jag klev innanför de stora glasdörrarna nådde ljudet av telefoner mina öron direkt, dock till mitt missnöje idag då jag fortfarande hade gårdagens drinkar hängandes över mig. På lätta fötter gick jag bort till mitt skrivbord och såg Kyna redan sitta på sin plats. Hon hade ett redigeringsprogram öppnat på datorn framför sig när jag böjde mig över hennes axel och satte ner hennes beställning från Starbucks framför henne.
”Åh hej” log hon och vände på stolen. ”Chai latte?”
Jag nickade och satte mig ner på min egna plats. ”Som du beställde.”
”Tack Emilia.”
”Inga problem” svarade jag med ett leende.
”Någon ser lite trött ut idag?” frågade hon och tog en sipp på sin varma dryck.
”Mhm” mumlade jag och nickade.
”Den där Finley verkar vara en fena på att övertala dig.”
”Dumt nog så är hon det” skrattade jag. ”Hur är det själv? Hittade du bilderna?”
Hon nickade, snurrade runt på sin skrivbordsstol och rotade i en av lådorna hon hade vid sidan fylld med filmrullar, externa blixtrar som skulle ner till studion till tidningens nya byline foton. Hennes svarta hår föll över axlarna när hon fortsatte leta efter det jag frågat efter och när hon väl dök upp igen viftade hon med ett usb-minne.
”Jag trodde att jag skulle ha dem på det här usb-minnet när jag i själva verket hade lagt över dem till ett annat för att kunna ge dem till dig.”
”Bra där Kyna” skrattade jag och loggade in på min dator för att sedan ta emot det. ”Du gör ett bättre jobb än de som har jobbat här i tio år” konstaterade jag tyst så att ingen annan skulle höra det. Hon skrattade och kastade upp sitt hår i en hästsvans innan hon tackade mig snabbt. Kyna var relativt ny på jobbet. Redan som nyexaminerad student så hade hon blivit erbjuden ett jobb som fotograf på Daily Mirror med rekommendationer från sina professorer. Lite till skillnad hur jag trillat in på kontoret för nästan två år sedan, tack vare till min pappa som ägde motsvarigheten till bolaget i Frankrike och hade kunnat ge redaktören ett utdrag av en av mina artiklar. Trots hennes nya kunskaper inom branschen så var hon, som jag nämnt till henne många gånger, mycket bättre än de andra jag fått dras med i två år innan hon kom hit och drog ner medelåldern ganska rejält med sina 19 år.
”Hur var det med Nathan igår?”
Hon log mot skärmen när jag ställt frågan och skrev något på tangentbordet. ”Bra.”
”Vad gjorde ni för något?” frågade jag och öppnade upp artikeln jag jobbade på. Deadline imorgon påminde jag mig själv om.
”Bara middag ute” svarade hon och gav mig en snabb blick med ett leende.
”Trevligt trevligt” retade jag henne med. ”Fick du något speciellt av honom?”
”Ställer du bara de här frågorna för att du ska kunna publicera det?” frågade hon mig skämtsamt.
Min chef ropade på mig lite längre bort. ”Emilia!”
Jag vände huvudet om mot honom och hans kontor för att visa att jag hört honom. ”Jag kommer!”
När jag rest mig upp log jag brett mot Kyna och tog en sipp av mitt kaffe. ”Såklart gör jag det. Jag har redan rubriken färdig” skämtade jag.
”Jaså?” Jag nickade. ”Hoppas att den blir extra bra nu när jag känner personen som ska skriva artikeln.”
”Är du beredd?”
”Är den så bra?”
”Oh ja” nickade jag. Kyna greppade tag i bordet och väntade tills jag viftade dramatiskt med ena handen i luften samtidigt som jag sa rubriken. ”Nathan Sykes bjuder flickvännen Kyna på middag för att fira ettårsdagen tillsammans.”
Hon skrattade och släppte taget om bordskanten. ”Bättre kan du Emilia.”
Jag började gå bort mot min chefs kontor och ropade till henne över axeln. ”Det där är bara första utkastet. Du får se vad den slutgiltiga rubriken blir på morgondagens nummer!”
Hon hann inte svara innan jag klev innanför min chefs dörr till hans kontor och stängde den om mig. Innan jag vände mig om mot honom hann jag se Kynas reaktion; hon skrattade och skakade på huvudet åt mig.
”Godmorgon Emilia” sa han med ett leende och knäppte upp kavajen innan han slog sig ner.
”Mr. Stewart” svarade jag.
”Sätt dig ner” föreslog han och visade med handen mot en av de två stolar han hade ställt upp mitt emot sig. ”Jo jag tänkte-” började han och harklade sig en aning. ”-att du skulle få ta ansvaret för-” Han hindrade sig i meningen och kollade på mig. ”Tar du anteckningar?”
”Jag har ett utomordentligt minne Mr. Stewart” log jag.
Han skrattade och nickade lite innan han fortsatte. ”Som sagt så tänkte jag att du och Kyna skulle få täcka efterfesten för Brit-Awards som går av stapeln nästa vecka. Tanken är att vi ska ge ut ett extra nummer med temat Brit.”
”Okej” nickade jag och gjorde en mental anteckning att kolla upp när festen skulle vara. ”Något mer jag behöver veta?”
Och det var när Mr. Stewart fortsatte prata på om alla detaljer jag behövde hålla reda på som min kurrande mage påminde mig om att jag inte tagit mig tiden till att köpa med mig frukost till mitt kaffe.

Jag kom ut från kontoret och halvsprang bort mot mitt skrivbord igen. När Kyna började prata med mig höll jag upp en hand för att hindra henne och knappade snabbt in informationen jag precis fått suga åt mig som en svamp. Några minuter senare var skrivbordet på min dator fyllt med anteckningar och jag ögnade över dem för att vara säker att jag fått med mig allt.
”Vad var det där om?” frågade hon mig nyfiket.
”Brit” sa jag och lutade mig tillbaka i stolen. ”Tror du att du skulle kunna fixa något med Niall?”
”Från One Direction?”
Jag nickade. ”Det är väl honom du känner?”
”Ja det är det” sa hon. ”Vad ska jag fråga honom?”
”Om han kan ge mig deras managers telefonnummer” sa jag med ett lurigt leende. ”Och inte det där man hamnar till en röstbrevlåda för att bli uppringd.”
Hon skrattade och tog upp sin mobil. ”Smsar honom direkt. Börjar förstå det där med att man måste ha kontakter i branschen.”
”Exakt” nickade jag och log. ”Jag tänkte, att i och med att de är ganska centrala i år på galan så kan vi kanske få något exklusivt med dem.”
”Låter bra” sa hon och lade ner mobilen igen. ”Har smsat nu.”
”Jättebra.” Jag kollade på klockan. ”Kan det inte bli lunch snart?”
”Är du hungrig?”
”Jaaaa” sa jag och drog ut på orden för att understryka min klagan. ”Jag hann inte äta imorse.”
”Du hann inte?”
”Okej” erkände jag. ”Jag snoozade för länge för att ens hinna med tanken på att äta något så det blev istället en take-away kaffe.”
”Modelldieten” skämtade Kyna. Hon slog också en blick på klockan innan hon släckte ner sin dator och reste sig upp. ”Tillbaka till jobbet” sa hon. ”Glöm inte att jag fotograferar nya bylines idag.”
”Vilken tid?”
”Kom ner till studion när du har tid” log hon. ”Ska vi äta lunch sen?”
”Okej, det gör jag!” sa jag. ”Ska äta med Nick, men imorgon?”
”Det blir bra. Au revoir Emilia!”
”Ditt franska uttal är hemskt” skrattade jag och vinkade över datorskärmen. ”Au revoir!”

Nick stod utanför dörrarna till höghuset jag jobbade i när jag klev ut och slängde på sig ett leende vid synen av mig. Som varje gång jag såg honom kunde jag inte hjälpa att känna mungiporna dras upp i ett leende. Hans formella klädsel för jobbet satt bättre på honom än vad tycktes komma ihåg det och det mörkblonda håret låg i den perfekta röran jag älskade att dra mina fingrar genom. Jag puttade upp hans solglasögon för att se hans blå ögon när jag väl nått fram till honom och placerade en kyss på hans läppar.
”Hej.”
”Hej du” svarade han och sprack upp i ett leende. ”Så- var vill du att vi ska äta lunch?”
”Var som helst, jag vill bara ha mat.”
Han skrattade och lade armen om mig. ”Då blir det ett ställe med mat.”
”Perfekt” log jag. ”Hur gick det på mötet idag?”
”Helt okej” mumlade han och kollade sig över vägen vi skulle passera. ”Jag får inte reda på någonting förrän nästa vecka.”
”Och det känns?” frågade jag och försökte fiska efter tankar hos honom när vi stannat för röd gubbe.
”Nervöst” sa han med en utandning. ”Men det ska nog gå bra...”
”Klart det kommer.”
Han placerade en puss på min panna när vi fortsatte gå framåt. ”Hur var det igår? Förstod att Finley lyckades övertala dig om att gå ut.”
”Japp” skrattade jag. ”Nästa gång du anar att hon ska göra det, dra till med någon plan att vi ska göra något, okej?”
”Absolut” bekräftade han och gav mig ett leende. ”Ska vi in här?”
Jag vred på huvudet och kollade in mot det lilla lunchställe som visade sushi på skylten.
”Ja tack” sa jag snabbt och kände hur det redan vattnades i munnen för laxrullarna jag visste de hade på menyn.

HARRYS PERSPEKTIV
”Godmorgon...” sa Paul lågt när jag klev in genom dörren.
Jag nickade till hälsning och brydde mig inte om att flytta på solglasögonen, gårdagskvällen hade blivit längre än vad jag trott med tanke på mötet jag nu var tvungen att medverka på. De andra killarna kollade alla på mig med stora leenden och förstod genast vad mitt kroppsspråk ganska tydligt talade om.
”Är vi lite bakfulla idag?” frågade Louis mig retsamt.
Jag sprack upp i ett leende och mötte hans blick bakom de skuggade solglasögonen.
”Blev inte så värst mycket sömn inatt...” gav jag honom en hint om och såg hur Liam skakade på huvudet i ögonvrån. Innan Paul ens hann lägga till en klagan till sin blick på att jag dykt upp försent förklarade jag mig. ”Vad? Jag lever bara livet som tjugoåring!”
”Du fyller tjugo nästa år ja” påminde Zayn mig om med ett skratt. ”Så vilken stackars tjej tog du hem?”
Jag fnös. ”Det finns inget stackars med den tjejen som följde med mig hem igår. Hon kan kanske inte gå idag men-”
”Harry!” protesterade Paul. ”Jag vill inte höra sådant snack här inne. Kan du för en sekund skärpa dig så vi får det här gjort någon gång?”
”Mer än gärna” mumlade jag och kunde knappt vänta tills jag var ute ur lokalen och gavs möjligheten igen att gå hem och lägga mig.


Ge mig allt ni har att säga om del 2! xx.

info + svar på en fråga

Nämen se där! Ni verkade verkligen tycka om det jag lade upp, och det är super duper roligt! Det kommer nog bli så att jag kör igång med den här novellen, men om ni har tålamod med mig så lär det nog hamna på ett kapitel i veckan. Jag jobbar mycket nu när alla andra är på semester (livet som en liten timmis som de kallar mig...haha) men utöver det så skriver jag helt enkelt när jag kan.
 
Är ni redo? För då är jag redo! När vill ni ha nästa del? Blir det bra på torsdag?

Svar: Jajamensan, de andra killarna kommer vara med. Såklart.
 
 
 

preview - chapter one

Här har ni då första kapitlet som även blir ett litet smakprov. Jag vill ha all feedback ni har att ge mig så vi kanske kan sätta igång med den här bloggen igen. Bring it! (Vill bara påpeka att detta inte betyder att jag kommer börja lägga upp än!)


Det var värdelöst att ha kompisar som rökte. Vinter, vår, sommar eller höst; ett bloss skulle tas minst fem gånger under en kväll och att kompisarna skulle med ut var aldrig ett undantag.
”Kom igen” bad jag Finley. ”Fimpa, jag fryser fötterna av mig.”
”Lugna dig” skrattade hon. ”Okej- tio pund på att killen där borta kommer bjuda dig på drink så fort vi kommer in igen.”
”Vem?” frågade jag och vände mig om. Det tog ett tag tills jag fann honom och när jag väl gjorde det gjorde han det ganska tydligt att han inte tänkte bryta ögonkontakten. Han stod lutad mot väggen klädd i helsvarta kläder och såklart med en cigg i handen. Som alla andra utanför klubben. Han förde upp den till munnen och drog ett djupt bloss innan han lät luften framför sig fyllas av rök. Jag rynkade på näsan och vände mig om mot min kompis igen.
”Nej tack.”
”Vadå nej tack?” ekade Finley.
”Nej tack” upprepade jag lätt. ”Inget mer med det” sa jag och ryckte på axlarna. ”Jag har Nick.”
”Så du menar att-” Finley tog ett bloss. ”-om han hade kommit upp till dig och visat sig mer än villig att dra med dig hem hade du tackat nej?”
Jag nickade. ”Japp.”
”Emilia” sa hon klagande. ”Nick är tråkig. Och du vet vem han är va?”
Jag kollade snabbt bort mot honom igen som för att bekräfta det, han stod fortfarande med blicken fäst på mig.
”Harry Styles” sa jag till henne. ”En av dem som är med i det där bandet Our Direction.”
”One Direction” rättade hon mig med ett skratt. ”Vilket gör det till en ännu större anledning att tacka ja. Kom igen Emilia-”
”Nej” skrattade jag. ”Finley, för i helvete, fimpa cancerpinnen så vi kan gå in igen. Jag behöver en drink.”
Hon gjorde som jag sa och mötte min blick med ett leende. ”Väntar du fem minuter behöver du inte betala för den.”
Jag skrattade och höll upp dörren till henne.
”In” sa jag bestämt.

Finley böjde sig in mot mig för att kunna överrösta den höga musiken.
”Går du bort till baren?”
”Du vill bara vinna dina tio pund, eller hur?”
Hon skrattade. ”Kanske det. Gå nu” sa hon och puttade på mig. När jag börjat ta mig framåt hörde jag hennes röst bakom mig; ”Och se till att du kommer tillbaka med minst en gratis drink!”
I väntan på att bartendern skulle bli klar med en tjej längre bort på disken kände jag någon dyka upp vid min sida. Jag svor lågt för mig själv när jag såg bilden hur jag skulle bli tvungen att erkänna min förlust för Finley. Bartendern vände direkt uppmärksamheten till killen bredvid mig och jag hörde honom säga;
”En cosmopolitan till tjejen här.”
Det dröjde inte länge innan ett glas ställdes framför mig och inte förrän då vände jag mig om mot honom.
”Vad får du att tro att jag vill ha en cosmopolitan?”
”Okej” nickade han med ett brett leende och tog glaset utan att släppa blicken ifrån mig. Han satte det åt sidan och borstade sina händer mot varandra. ”Vad ska du ha?”
”En öl blir bara bra tack.” När bartendern uppfattat min beställning lade jag snabbt till. ”Gör det till två förresten.”
Killen sträckte fram handen till mig och jag tog den för att skaka. ”Harry.”
”Jag vet” sa jag snabbt och greppade sedan de två flaskor som satts upp till mig. ”Tack för ölen” log jag och höjde flaskan innan jag tog en snabb klunk och försvann ner på dansgolvet igen där Finley fortfarande stod kvar.  
”Nå?”
Jag nickade och räckte över flaskan. ”Du får pengarna imorgon.”

HARRYS PERSPEKTIV
Tjejen tog de två ölflaskorna, höjde den ena till munnen och tog en klunk efter att ha tackat för dem. Jag lutade mig mot bardisken och följde henne med blicken när hon gick ner till vad som verkade vara hennes kompis. Instinktivt föll min blick ner för hennes ben och slutade på de höga klackar hon var klädd i. Hon vände sig snabbt om mot mig efter att ha pratat med sin kompis och verkade skaka på huvudet när hon visade ryggen mot mig igen. Hon hade inte tänkt göra det lätt för mig. Hon höll fortfarande ölflaskan i handen när hon börjat röra på sig till musiken och hon drog en hand genom det ljust bruna hår som rörde sig över hennes axlar.
”Harry!”
Jag vred huvudet där rösten kommit ifrån och såg en kille jag inte mindes namnet på, komma gående mot mig. Innan han hunnit nå fram klappade jag på bardisken och beställde en shot till mig själv.
”Hur är läget?” frågade han mig när han väl nått fram och hälsade genom att ta min hand i ett handslag jag försökte låta bli att håna. Jag skrattade lågt innan jag kastade tillbaka huvudet och svalde glasets innehåll.
”Det är bra” sa jag och grimaserade för den starka drycken. ”Själv?” Jag satte ner glaset vid min sida.
”Bara bra” nickade han. ”Förvånad att du inte har någon vid din sida ikväll” flinade han. ”Har du tappat ditt game Styles?”
Jag drog tummen i mungipan och pekade sedan bort mot tjejen jag pratat med innan. Hon stod fortfarande och dansade med sin kompis, rörde sig till musiken som om hon inte gjort annat.
”Jaså?” sa killen bredvid mig. Jag rynkade ihop ögonbrynen när jag försökte placera honom men minnet var fortfarande lika blankt. Kände jag honom överhuvudtaget? ”Brunetten eller?”
Jag nickade och klappade honom lätt på axeln. ”Ledsen, men jag har inte tid att snacka.”
”Alright” sa han. ”Lycka till.”
Jag rättade till kragen på min kavaj jag slängt på ovanpå en svart t-shirt för kvällen och log uppmuntrande mot honom. Medan jag tog trappsteget ner från baren mumlade jag för mig själv:
”Det är nog inte jag som behöver höra dem orden mate.”

Högtalarna som omringade dansgolvet gjorde det nästintill omöjligt att höra mina egna tankar och medan jag gick bort till tjejen lät jag min blick falla över hennes klädsel ännu en gång. Den tajta kjolen landade en bit ner över hennes lår och den vita topp hon hade över visade inte så mycket som jag ville. Jag ställde mig bakom tjejen för att kunna prata i hennes öra.
”Hade du tänkt ignorera mig hela kvällen?”
Efter att ha stannat upp i dansen vände hon sig om mot mig och verkade inte reagera över det faktum att det var jag. ”Vem hade kunnat tro att självaste Harry Styles inte har någon fingertoppskänsla?” frågade hon och drog en hand genom sitt hår.
Jag skrattade och stoppade ner mina händer i fickorna på mina jeans. ”Druckit upp din öl?”
”Nope” sa hon och tog en klunk till av flaskan. ”Men jag lovar att säga till när jag har det så du kan bjuda mig på nästa.”
Jag sträckte fram min hand mot hennes kompis. ”Harry” hälsade jag.
”Finley” svarade hon med ett leende.
Strax var min blick fast på tjejen igen. ”Hade du tänkt berätta ditt namn?”
”Hade du brytt dig om jag hade följt med dig hem?”
Jag böjde mig in mot hennes öra för att vara säker att hon hörde mina ord för den höga musiken. ”Jag måste ju veta vilket namn jag ska säga, eller hur?”
”Och inte blir det mitt” sa hon med ett snett leende. ”Kom nu Finnie” skrattade hon medan hon vinkade till sin kompis. Efter att ha tagit några steg backade hon tillbaka till mig och nickade smått bort mot baren.
”Bättre lycka med nästa. Blondinen i röd klänning har klätt av dig med blicken den senaste kvarten.”


15 juni

Hej!
 
Jag har påbörjat en novell med en aning bad boy karaktär. INGET självskadebeteende, dåliga tankar och självförtroende, utan killens personlighet är väl lite mer kylig och inte alls så varm och gullig som jag har skrivit om innan. Det är inte One Direction inriktat, men jag tänkte på att skriva in Harry i rollen.
 
Är det någon som är intresserad av det?
Detta betyder inte att något kommer dyka upp snart, jag bara ser om intresset finns!
 
I så fall kan jag lägga upp en del av det som jag redan har på datorn!

7 maj 2014

Hej finingar! Hoppas allt är bra med er osv. Med mig är det fin fint - tänkte lägga upp en grej här någon gång när jag får modet till det. Inget 1D relaterat men något som jag har funderat på om jag ska dela med mig av eller ej. 

Tänkte även berätta för er att jag har så smått börjat skriva igen och har som det ser ut just nu två noveller i rullning. Inget är klart för publicering än (sorry) och kommer nog inte bli det på ett tag. Förhoppningsvis kommer jag igång med det här någon gång snart igen. Saknar det och jag saknar framförallt er!!!



26 december

Hejsan hoppsan i julstöket! Tiden går alldeles för fort så jag har helt och hållet glömt bort bloggen. Epilogen om Harry och Fay är på ingång, men det kommer väl ta ett litet tag till. Antar dock att ni har vant er nu vid den här tidpunkten att jag är slö på uppdatering, men det finns det olika anledningar till som inte är bloggmaterial inför några hundra läsare!
 
Hoppas ni har haft en mysig jul! Själv är jag inte alls glad för julen, nästintill tycker den är bara jobbig, men hade ändå en fin julafton med släkten! Det enda roliga med denna högtiden är att umgås om ni frågar mig.
 
Kram på er som fortfarande kikar in!


Vas Happenin? Just nu skrivs novellen Roux om Harry Styles och Emilia. Den sistnämnda påhittad såklart. För det är nämligen vad som händer här på bloggen! Jag skriver noveller - samtliga om Mr. Styles (förutom You Light Up My World som handlade om vår gosiga Liam Payne) för att ni ska kunna fantisera lite. Inga misstolkningar tack.

Skulle det intressera er att läsa mina tidigare noveller så hittar ni dem under kategorier. Har ni någon fråga så är det bara till att slänga iväg ett mail till hazzays@gmail.com eller ställa den i den lilla lådan nedan (blogresponse).

Så välkommen till den här bloggen där vi fortfarande lever i en värld där Harry Styles är förevigt tillgänglig!

Jag gör inga länkbyten och stöld av mina texter kommer anmälas till polisen.



RSS 2.0